Om du bara visste. Åh, om du bara kunde förstå. Vem du är. Att du, just du, var påtänkt långt innan jorden cirkulerade runt solen, innan stjärnornas glans bröt igenom mörket, innan fåglarna flög över himlen och innan regnet föll till marken.
Redan då fanns du i hans hjärta. En tanke. En dröm. Du.


Med sin egen hand formade Han dig. Varje del av dig har Han sett, Han såg dig långt innan du var född. Benen i din kropp känner Han utan och innan, varje gåva du bär har Han gett dig för ett syfte. Den du är, hela din personlighet, är precis vad Han vill ha.

 Tårarna som väller upp i Hans ögon när de berättar vad de gjort gör smärtan ännu större. De inser att de svek Honom, kastade bort allt, kastade bort Honom, kastade bort Hans kärlek, för något så litet. Förståelsen att det de har gjort har kostat dem allt, för de valde själva, att gå bort från Honom. Med tunga hjärtan går mannen och kvinnan ut i natten, för evigt skilda från Honom som var deras allt.

Längtad. Önskad. Älskad.

Det finns gränser. Gränser som inte går att korsa. Hit men inte längre. Vi sätter upp villkor. Krav. En standard. För vad som är okej. För hur människor ska behandla oss för att få vara en del av våra liv.

Men tänk om det finns en kärlek utan de där gränserna. En kärlek som håller trots de största sveken. En kärlek som står kvar när man går. Kärlek som fortfarande älskar när man sårat, förödmjukat, hånat, hatat. Kärlek som älskar bara för att den älskar. För alltid, för evigt, utan slut, utan gränser, utan krav. En kärlek som villigt älskar igenom allt. Denna kärlek kan låta som en fantasi, men den är sann. Det är Guds kärlek för dig.

Ämnad

Universum i sin storhet skapades av Guds egna ord. Miljontals stjärnor breder ut sig genom galaxerna som fyller rymden. Planeter och månar kretsar runt varandra i något som närmast kan beskrivas som en väl orkestrerad symfoni. Hans ögon faller dock på en liten plats mitt i allt det stora. Jorden fylld av hav och land, djuren fyller markerna och träden bär frukt i överflöd, ett paradis. Men något saknades, Gud ville något mer. Han hade så mycket mer att ge…

Han skapade människan. En avbild av Gud själv. Han gav dem allt. Ett hem av skönhet. En plats full av allt de behövde, för alltid. Han gav dem kärlek. På kvällarna hörde de Gud komma gåendes i trädgården, för att vara med dem. I solnedgången vandrade människa och Gud, sida vid sida, hjärta till hjärta.

Hans fotsteg ekar rakt in i deras hjärtan. För varje steg Han tar är det som om deras hjärtan dras ned i en avgrund. `Vad har vi gjort?´ De kvävs av frågan som skriker i deras tankar. Där är Han. Han som gav dem allt. Deras pappa. Deras bästa vän. De svek honom.

Gud står där med ett brustet
hjärta. Hans älskade barn som fick
hela universum som gåva valde
bort Honom. Där står Han. Med all
rätt i världen att gå vidare och
lämna dem bakom sig. Han gav
dem allt men de lämnade, de svek.
Han är inte skyldig dem något. Går
Han? Lämnar Han? Nej, i den
stunden ropar Hans hjärta ut att
Han aldrig kommer ge upp om sina
barn.

Oavsett priset kommer Han att
bygga en väg mellan sig och dom,
så att den som vill, kan komma
hem igen.

DITT VÄRDE.

Offret av ett liv utan synd

 

Jesus. Gud själv. Människa som du och jag.Jesus. Denna man som fascinerat och fascinerar. Ganska självklart i och för sig. Gud själv som människa, Gud som vandrade på jorden. Han levde ett liv utan en enda synd. Utan ett enda felsteg. Men fascinationen slutar inte där. Varför? Varför lämnade Gud himlen för att komma till en skadad värld? Hur kunde Han lämna en plats av fullkomlighet för denna jord? Inte nog med att Han vände ryggen till paradiset för något så mycket sämre. Han kom hit och dog. Inte en vanlig död. Inte en enkel död. Han blev misshandlad. Falskt anklagad. Utelämnad och övergiven av de som en gång hade älskat Honom. Sviken av sina närmsta vänner. Torterad. Fastspikad på ett kors.

 Varför gör Han det? Varför skulle Gud som skapat allt begränsa sig till denna jord? Varför skulle Han komma hit och bli så liten? Varför skulle Han komma hit och dö? Varför? Svaret är du. Har alltid varit och kommer alltid vara. Du. Vägen hem, där är den. Det som så länge bara har varit ett öppet gap av mörker kan nu äntligen korsas. Äntligen kan vi komma hem till vår pappa. Vem kunde tro att det kunde vara så enkelt, att bara tro, så får vi komma tillbaka in i Hans famn? Jesus dog i vårt ställe. Han dog och uppstod. Korset blev vägen mellan oss och Gud, vägen hem igen.